Ericas nybörjarbrev

-

Erica Wheeler

–

Lövåker 25 juni 2026

Hej Mie!

Det har gått en herrans massa år sedan vi skrev våra Nybörjarbrev här i tidningen. Tänk att det hela började med att vi saknade nybörjarens perspektiv inom självhushållningen. Det fanns så många fantastiska människor med otrolig kunskap och som nybörjare var det svårt att identifiera sig med de personerna. Vi ville läsa om äventyret, om dråpliga misstag och magisk framgång.

Det var ett lyckorus när Åter nappade på vår idé och valde att publicera våra brev. Jag ska helt ärligt säga att även om jag var glad och stolt så skämdes jag lite. Våra haltiga brev bland alla dessa erfarna och kloka självhushållare. Men i ganska många år efter att vi slutade skriva breven fick jag kommentarer om att någon hade läst breven och ville bara skriva tack för att vi delade med oss. För den personen gjorde det att steget till självhushållning inte kändes så enormt. Att den personen vågade testa sig fram och inse att självhushåll är vad man gör det till själv.

Självhushåll är inte en färdig karta där allt är förutbestämt, det är en resa i erfarenheter, kunskap och möjligheter. På ett sätt är det att skapa självständighet så långt som det är möjligt för individen, samtidigt blir man helt livegen till sig själv som arbetsgivare. Skrivet med glimten i ögat, men med viss sanning i orden. I perioder är det extra intensivt och dygnets alla timmar är räknade. Men vi fortsätter för att vi tror på en annan framtid, en där vi vet var vår mat kommer ifrån, hur den är producerad och att den inte behövt skördas omogen för att sedan fraktas runt halva jordklotet.

Under åren har jag och min familj utforskat många områden inom självhushållning, vi har haft får och getter, kaniner och fjäderfän av olika slag. Idag har vi enbart höns, ankor och har precis startat om med kaniner. Vår karriär som biodlare blev kort men lever fortfarande kvar i oss som ett framtida mål. Vi var snubblande nära att köpa kor för mjölk. Jag har tillverkat ost, gjort egen tvål, lärt mig konservera, torka, fermentera och slakta. Vi odlade både mycket och lite i olika omgångar. Vi odlade grödor som var helt onödiga och andra som är kloka ur ett vinterskafferi-perspektiv. Jag blev egenföretagare och odlade snittblommor under ett antal år och under de åren gick odlandet av grönsaker ned och blev minimal. Vi slutade även med de flesta djuren, behöll bara en liten flock höns och ankor. Det är skönt att få ta en paus och omvärdera besluten man tagit, att titta på sig själv utifrån.

Jag har lärt mig att man kommer långt med grep, skottkärra och lite envishet. Framför allt har jag lärt mig att självhushåll är en livsstil som ska njutas av med andra människor, om det är familj, vänner eller likasinnade över nätet spelar ingen roll, vi behöver varandra.

Idag

När vi började skriva Nybörjarbreven var mina barn ganska små och idag har de börjat flytta hemifrån och startar sina egna liv på sina egna villkor. Jag ska helt ärligt säga att jag blir stolt när jag får bilder skickade till mig där det bakas bröd eller odlas kruktomater. Att veta att jag sått ett frö i dem och att det nu är det deras resa som är den viktiga. Min generation växte upp med kunskapsluckor, och även om det i stort fortfarande är så vill i alla fall jag ha lämnat över de kunskaper jag tagit till mig under åren till mina barn.

Hösten 2025 fick jag en cancerdiagnos och den skakade om livet ordentligt. Jag har haft tur ska jag börja med att säga, idag mår jag bra. Äter medicin som ska hålla cancern borta men den ställer till det för kroppen en hel del. Men ibland måste vi bara lära oss att leva med saker. Någonting som diagnosen förde med sig var att jag började ifrågasätta en del val jag gjort de senaste åren. Vad hade jag valt att fokusera på, vad var viktigt för mig och vilket arv jag vill lämna efter mig den dagen det är min tur att knyta ihop säcken för gott?

Det var dags att börja om och göra det som gör mig genuint lycklig: odla grönsaker, hålla lite djur och laga god näringsrik, vacker mat. Jag vill återigen inspirera andra till att se om sitt eget hushåll, bli mer självständiga och skapa en trygghet i en värld som är väldigt orolig.

När jag startade resan som självhushållare var sociala medier något som precis kommit igång, det fungerade på ett helt annat sätt då än vad det gör idag. Idag lever vi med ord som influencers, tradwifes, cottagecore, slow living och många fler. Tillgången till kunskap och inspiration finns överallt runtomkring oss dygnet runt, vi kan välja och vraka bland konton. Vi översköljs av intryck och det är lätt att bli överstimulerad. I grund och botten handlar det om att hitta sin plats på jorden och leva det liv som känns bäst för en själv. I den ytliga värld som sociala medier är, kan det ändå vara en fin känsla att öppna apparna och se att det finns människor som bär på samma värdegrund som jag, som vill lämna efter sig något som betyder mer än senaste trenden.

Våra odlingar

Sedan våra senaste brev har vi ändrat en del i hur och vad vi odlar. Här hos oss är det tung lerjord med kvickroten som bästa kompis, det har gjort att vi försöker förenkla odlingen så mycket som möjligt. En variant av ”no dig” är vår metod. Vi täcker en bit av jorden med en markduk, helst i över ett år, då är det mesta kvävt under. Sedan tar vi bort duken och bygger tjocka bäddar ovanpå jordytan, gärna 30 cm i tjocklek. Första året odlar vi alltid näringskrävande grödor såsom pumpor, squash och kål i bäddarna.

År 2 har det blivit en riktigt fin struktur som tillåter att vi odlar lite mer finkänsliga grödor som morötter, betor och frilandstomater.

År 3 är bädden som vilken annan bädd som helst, självklart finns leran kvar under ytan, så vi fortsätter därför varje år att tillsätta organiskt material.

Erfarenheten har förändrat mitt förhållande till odlingen och vad jag odlar. Jag har studerat vad vi faktiskt äter, vad som blir stående kvar i hyllorna och vad som blir mest ekonomiskt för oss att odla. Skafferiekonomi skulle jag kunna kalla det. Självklart odlar jag saker för att det är kul att testa något nytt och det finns grödor jag inte har möjlighet att odla i dagsläget, men jag har en grundplan som hela vårt vinterskafferi bygger på. Maten jag vill ska finnas i mitt skafferi är sådant som ger energi och kolhydrater, som är fiberrik och proteinrik. En del grödor odlas för att ge volym och andra fungerar som smaksättare eller snabbmat.

När jag planerar vår odlingsyta utgår jag inte från vilka grönsaker vi tycker är godast eller vilka som är trendiga, för oss är det viktigt att utgå från uppgiften som grödorna har. Därför delas odlingen in i procentandelar där varje andel representerar en funktion.
• 40% går till basmat: potatis, huvudkål, pumpa, ärtor, bönor.
• 30% går till volymmat: tomater, squash, grönkål, morötter, lök, rödbetor.
• 15% är snabbmat: sallat, gurka, sockerärt.
• 10% är smaksättare: vitlök, örter, chili, persilja, dill.
• 5% är guldkant: blommor, bär, specialgrödor.

Det här är en fördelning som fungerar och är anpassad för vår familj. Äter man inte bönor är det väldigt onödigt att lägga en så stor del av sin odling på bönor. Som övergripande verktyg för att förstå odlingen och faktiskt göra vinterskafferiet mer effektivt så har indelningen visat sig väldigt framgångsrik. Jag vet var jag ska lägga min energi någonstans och det ger en känsla av trygghet att veta att det finns mat som mättar och ger energi under vintern.

Den största andelen, basmaten, är grödor som ger mycket mat, som kan lagras länge och som mättar, grödor som gör skillnad under vintern. Näst största andelen är volymmaten, lök, morötter, rödbetor o s v. Mat som tillför något till en måltid, som kan fermenteras, torkas eller lagras som de är. Allt vi äter färskt, snabbmaten, under sommaren får en mindre del av odlingen. Gurka, sallat, sockerärtor, grödor som oftast inte följer med in i vintern.

Smaker har alltid intresserat mig och det finns så mycket att lära sig om örter som växer vilt eller som vi odlar här i Norden. Att i många fall kunna gå förbi en krydda i mataffären och veta att hemma finns en burk med någonting mycket bättre är kanske en liten seger, men dock en seger.

Eget inventeringssystem

Under åren har jag också skapat mig ett inventeringssystem, för hur det än är så gör maten i hyllorna som jag spenderat månader med att producera, förså, vattna, gödsla och dalta med ingen som helst nytta om jag inte vet vad som finns i hyllorna och om jag inte kan laga mat från mitt eget skafferi.

Med åren har jag insett att filer på en dator inte fungerar för mig. Effektivast är ett papper med några kolumner, jag är inte perfekt och ibland kan det dröja innan jag för in mina anteckningar. Ambitionen är alltid att med jämna mellanrum stämma av vad vi har kvar och föra in det i mitt system. Inventeringssystemet kan vara precis så enkelt eller invecklat som användaren vill att det ska vara. Till exempel kan det bara för att komma igång räcka med: ”Konserverade tomater 2025, 4 st.”

Vill du vara mer specifik kan kolumner läggas till där anteckningar om totala antalet och önskat antal, ”bäst före datum”, om enheter är burkar, kg eller liter. En underskattad information i anteckningarna är att skriva vilken plats varan finns på, om det är i frysen eller jordkällaren.

Framtiden

Så mitt självhushåll har under åren utvecklats till en medveten prioritering, jag funderar inte längre på om jag ska odla lite av allt. Håller en gröda inte måttet så byts den nästa år ut mot en annan sort eller får ta mindre yta i anspråk. För kom ihåg, vi odlar även för glädje och det vackra.

Det som får mig att utveckla min strategi i odlingen är att få känna mig trygg under årstiden då odlingen inte producerar någonting. När snötäcket ligger tjockt och väntan är lång. Att då få skala min egen potatis och öppna en burk fermenterade bönor, det får mig att känna mig rik.

Jag skulle vilja påstå att ett självhushåll är framgångsrikt när större delen av ytan används till det som faktiskt hamnar på tallriken. Utvecklingen av vårt självhushåll har lett till att det handlar om så mycket mer än att ”bara” fylla hyllorna i vårt eget skafferi. Det handlar även om att dela med oss av det vi lärt oss längs vägen. Genom mina kanaler vill jag inspirera fler att våga bygga sitt eget vinterskafferi, inte utifrån perfekta bilder eller höga mål, utan utifrån sina egna förutsättningar.

Att få visa att ett fungerande vinterskafferi inte skapas genom att odla lite av allt, utan genom att vara strategisk, odla rätt saker, i rätt mängd och det familjen faktiskt äter. Att tänka långsiktigt och steg för steg bygga upp en matberedskap som känns rimlig och hållbar.

För mig är det den finaste delen av självhushållningen idag, att inte bara odla mat för vår egen familj utan också odla kunskap, självförtroende och inspiration hos andra. Om fler upptäcker glädjen i att öppna sitt eget vinterskafferi när vintern är som kallast i januari, att det finns mat som odlats runt husknuten och förädlats i köket, då har vårt självhushåll fått ett värde som sträcker sig långt utanför vår egen gård.

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!

---

Fler delar i serien Mies & Ericas nybörjarbrev
Fler artiklar av Erica Wheeler Fler artiklar i Åter 3/26 Fler artiklar om Läsarbrev & Reportage, Utflyttarbrev