Ledare 2-07

-

Petter Bergström

–

Hitta hem

Så kom den, våren. Den längsta på länge och jag kände att jag hann i kapp mig själv lite. Värmen, som lockat och pockat, har inte lyckats förleda oss att så i förtid. Vi har tålmodigt väntat och ännu är nästan inget sått på friland men växthuset är proppfullt med småplant, potatisen är förgrodd, hackorna slipade och såmaskinen smord och riggad. Snart så… Det har känts märkligt att ha så gott om tid. Att gå och vänta, sticka emellan med lite lyxprojekt som att städa verkstaden, bygga en bro, gräva en örtagård, snickra på ett mobilt fårhus… Jag känner mig utvilad, för första gången på länge. Sedan vi flyttade till den här gården för drygt tre år sedan har det rullat på ganska snabbt. Det var eftersatt när vi kom hit och vi har haft mycket arbete med att få byggnader och marker i ordning, samtidigt som vi fått bygga upp vår självförsörjning på nytt. Men även om det är ett par inrasade tak kvar att åtgärda, så tycker vi själva att vi har fått till det jättefint, nästan välordnat. Gården sjuder av liv och är i våra ögon det vackraste stället på jorden. Dessutom har vi fått fin kontakt med folket i byn, som tagit emot oss med öppna armar och hjälpande händer, vi har många bra samarbeten och är engagerade i byn. Vi har hittat hem helt enkelt.

Det känns roligt att vara i den här situationen igen, samtidigt med så många andra Återläsare. Vi har nu massor av nyutflyttade som hittar plats i gamla torp och gårdar och fyller upp tomrum i avbefolkade bygder. Och jag märker hur varmt de välkomnas. I dag är det nog ingen som ser självhushållningsintresserade utflyttare som avhoppare, eremiter eller flummare. Bilden, och förhoppningen, är snarare en drivande och engagerad eldsjäl, som varsamt renoverar sina byggnader, återställer kulturmarker och blåser lite nytt liv i bygden. Orden småskalighet, ekologiskt, lokalproducerat och landsbygdsutveckling surrar i luften överallt och gör att självförsörjare, hantverkare och ekologiska småbrukare nu är extra uppskattade, särskilt om man dessutom har någon utåtriktad verksamhet på gården. Ingen vill se gårdar som förfaller, marker som växer igen och en bygd utan barn och liv. Så folk som på riktigt vill leva och verka i en bygd, vill vara med och jobba för att den ska utvecklas, vara vacker och trevlig att leva i, de är alltid välkomna.

Det är sådant jag kanske tänker på och gläds åt i morgon, när vi äntligen ska sätta potatisen. Att det är många fler nu som, kanske samtidigt som vi, njuter när de lägger knölar tillrätta i fårorna. Fler som just nu kör ner nävarna i den varma myllan och känner att de hittat hem. Fler som tar till sig den gamla självhushållartraditionen, spetsad med egna fräscha idéer. Odling, hantverk och djurhållning till husbehov har alltid varit och kan fortfarande vara en trygg ekonomisk bas i det egna hushållet, men det kan också vara ett sätt att skapa en meningsfull, jordnära och harmonisk tillvaro för sig själv och sin familj. En tillvaro som i sin tur utgör en viktig pusselbit i en levande landsbygd i ett meningsfullt, jordnära och harmoniskt samhälle.

/Petter