Kalkoner

-

Håkan Hallander

Vi hade en gång en kalkontupp vid namn Gobble. Han råkade bli ensam överlevande i en flock daggamla kycklingar, köpta i maj. Jag hade nyligen opererats för diskbråck och var sängliggande. Kalkonkycklingen blev mitt speciella keldjur. I början sov han i mitt skägg och var ständigt i min närhet. Men snart blev han för stor för att ha inomhus och deporterades till lagården, inte utan protester från barnens sida. Fram till januari var Gobble en mycket trivsam kamrat som lekte med ungarna och betedde sig sympatiskt på alla sätt, bortsett från klattarna överallt.
Men vid parningstidens ingång blev han helt omöjlig. Han försökte para sig med ungarna, särskilt när de hade sina röda jackor på sig. De lärde sig att slänga av sig jackorna, och tuppen behöll då jackan som god pris och försökte, ilsket gobblande, betäcka den. Vid ett tillfälle kom en god vän på besök i röd Saab. Tuppen flög upp på kylaren och vännen skrek förtvivlat på hjälp: ”Håkan, du får välja mellan kalkonen och mig”.
När vi sedan skulle slakta Gobble i maj, då ingen i familjen längre stod ut med tuppens oförskämdheter, var han så morsk att det inte gick att hålla honom, utan jag var tvungen att skjuta honom. Han vägde nyslaktad 15,8 kilo.

Få tillgång till artikeln direkt genom att köpa den, eller hela tidningen i pappers-/nätversion.
Eller ett månadspass som ger tillgång till alla artiklar i 30 dagar
(Om du är inloggad och köpt borde ha tillgång men ändå ser detta, prova att ladda om sidan ett par gånger. Om det inte hjälper, hör av dig så fixar vi det ; ) )