Ledare 1-26

-

Petter Bergström

–

Gudhem 3 februari 2026

Att orka leva sitt drömliv

Det är smällkallt vecka efter vecka och jag andas in en deciliter iskristaller bara på vägen från vedtornet. Korg efter korg med ved kånkas till den stora koppartunnan vid kaminen och till träbadkaret i hallen för vedspisen. Vi borde egentligen ha börjat med nästa års ved nu men har köpt färdighuggen ved av en granne för att hinna med andra projekt. Veden tog galet lång tid tidigare, särskilt när barnen var små. Efter jul packade vi varje dag fika, ved, barn, fårskinn och motorsåg på pulkor och traskade i djupsnön till den skog eller igenväxta stenmur vi skulle röja åt en granne. På plats fällde jag först alltid ett bra klätterträd för barnen att leka i medan vi sågade och drog ris, och Camilla tände en eld att värma sig vid. Det blev oftast inte mer än ett par, tre timmars effektivt arbete förrän det var dags att ge sig hemåt igen – antingen för att det mörknade eller för att något av barnen hade trampat genom isen i någon skogsbäck och frös. Sedan hem och tända upp i eldstäderna igen, ge djuren och börja med middagen. Dag efter dag i ungefär en månad. Ytterligare två månader att frakta hem allt till gården, såga kubbar att hugga i Ingmars handdrivna vedklyv och sedan köra in i vedtornet. År ut och år in. Man skulle kunna förundras över hur vi orkade hålla på så, men jag minns det som en fin period där veden var en viktig del i en enkel, men meningsfull tillvaro.

För många är nog ”orken” en viktig parameter i livsplaneringen och jag fick häromdagen detta mejl:
”… jag har prenumererat i ca 20 år, och gått från lägenhet i Göteborg, sedan med odlingslott, till hus på landet strax utanför Ö-vik med trädgårdsland. Har insett sedan länge att jag/vi inte blir självförsörjande, orken och marken är för liten. Men jag njuter av att läsa Åter och lära mig saker, drömma om projekt och följa andras strävan. Skriv gärna mer om den psykiska och fysiska biten, hur man orkar, hur man kan ta hand om sig. Så många som har småbarn, flyttar till landet, renoverar, skaffar djur, odlar massor, allt på en gång. Hur räcker man till? …”

Jag tänkte – oj, vi skriver ju bara om hur man odlar, täljer slevar och mjölksyrar, inte om hur man ska orka göra det. Allt hänger ju på ”orken”. Eller gör det verkligen det? När en dansk odlingstidning gjorde reportage här hemma bad de om tips till blivande självhushållare. Jag gav som det förväntades några förslag på lätta grödor och konserveringsmetoder att börja med, men även tre tips gällande inställningen. De är nog bra, inte bara i början, utan även för att man ska orka fortsätta:
• Håll det spännande och under utveckling, var öppen, kritisk och nyfiken.
• Kör ditt eget race och försök inte leva upp till någon mall.
• Njut av det du gör, men ha ett högre syfte än det egna välmåendet.

Tipsen kan nog gälla livet i allmänhet, och jag tror att de kan reducera behovet av ”ork” mycket. ”Ork” känns som något man behöver för att göra saker man inte vill. När jag har för mycket att göra eller något känns tungt, tänker jag inte att ”orken” är problemet, utan att jag behöver förändra något för att det ska funka eller kännas bättre. Om jag gör rätt sak, vid rätt tillfälle, i rätt ordning, på rätt sätt och av rätt anledning behövs ingen ork. Det går inte alltid, men innan man börjar bita ihop för att orka kan man se till att man håller sysslan under utveckling och utför den med intresse, på sitt eget sätt och av en viktig anledning. Eller göra något annat istället.

Då, för 20 år sedan, var det perfekt att lägga mina vinterdagar i skogen med familjen. Nu känns det istället perfekt att bära in korgar med köpeved och planera vårens bygg- och odlingsprojekt – att vända på det hade krävt en hel del ork.

Så oroa er inte för hur ni ska ”orka” årets alla projekt och mödor. Se över vad, hur och varför – då är jag säker på att ni får en massa bra saker gjorda av bara farten!

Petter