Skribent: Susanne Hansen

Att komma underfund med vävnotans principer är en stor del i att värna om vårt textila kulturarv. Vem vet, snart kanske vi bara har dagsljuset fram till skumtimmen igen och då är det gott att kunna lita på gammal kunskap. För att inspirera till egna försök och experiment även för de utan vävvana, avgränsas här teorin om vävnotan till det mest grundläggande inom vävteknik och bindningslära.

Min förhoppning med artikelserien Konsten att väva är att intresset för och modet att hysa en egen vävstol i hemmet ska uppstå. I denna del av serien är det dags att våga varpa, det vill säga göra sin egen varprumpa.

De fel som upptäcktes vid provvävningen, se Åter 3/2023, ska vara åtgärdade, skälet öppet och fint när tramporna trycks ner. Efter alla förberedelser är nu vävstolen redo för vävning. Blir det en matta planerad in i minsta detalj som den gamla garnryan på bilden eller en som vävs fritt från fantasin? Är det färgerna på trasorna som får tala eller är det husbehovet? Ska det gå fort eller sakta växa fram? Med många meter i varpen så finns det möjligheter för alla varianter. En sak är säker: så fort den första mattan börjar ta form i vävstolen så jobbar hjärnan vidare med nästa projekt. ”Hur blir det om man gör si eller så ...?”

Nu är det dags för den sista delen av förberedelser innan vävstolen är redo för vävning. Ett av de mest spännande momenten är provvävningen, eftersom det är då eventuella fel kommer att avslöjas. Det innebär också att rätta till det som upptäcks. Felsökning är en stor del under hela vävprocessen eftersom det alltid händer något som måste åtgärdas. Förr eller senare, mindre eller större problem och däremellan går allt som det ska, bara flyter på. Man lär sig snabbt att känna sin gamla vävstols små egenheter och hitta egna lösningar till problemen som uppstår.

I förra numret av Åter (1/2023) drogs varpen på. Om det är den svettiga biten av iordningställandet av vävstolen så är inredningen den pillrigaste och bitvis mest akrobatiska delen. Men det finns även många monotona och upprepande rörelser som ger möjlighet till lugn och kontemplation. Här är det ingen stress i de olika momenten utan arbetet kan avbrytas när det behövs.

Efter att man förskedat och frigjort skälet (se Åter 4/2022) är det dags att gå vidare till pådragningen av varpen.

Efter förra numrets artikel i Åter – Konsten att sätta ihop en vävstol – så hoppas jag att många nu tittar på sina fantastiska vävstolar, njuter av det fina hantverket, klappar dem lite och undrar: Vad gör vi nu? Tanken är att ni här ska få en genomgång av dessa moment, och vi börjar med förskedning och hur man frigör skälet. I nästa nummer följer pådragning av varpen.

I senaste numren av Åter har det varit en serie om att återanvända och göra nya saker av den gamla vävstolen man hittat på vinden. Man bör dock först överväga att använda vävstolen till det den är gjord för. Att väva är bra för kropp och själ på alla sätt och vis, samtidigt som vi kan skapa vackra och användbara textilier av gamla trasor eller gårdens ull. Här går jag igenom hur en vävstol är byggd och fungerar, samt hur man sätter ihop dess olika delar.