Ledare 4-15

-

Petter Bergström

–

Gudhem, söndag 1:a november

Gamla hederliga svenska bondbönor

Det har varit en lång och vacker höst. På grund av värmen är endast grisarna och hälften av kalkonerna slaktade. Lamm, tuppar och gäss är kvar. Eftersom väderprognosen lovat torrt och frostfritt har vi heller inte jäktat med skörden: mycket håller sig bättre på plats i odlingarna än i en halvvarm jordkällare. Vi har i makligt tempo plockat in för källarförvaring, mjölksyrning, inkokning, torkning och frysning. En dag var det dags för bondbönorna.

Det var lite känsligt eftersom Camilla tycker att det är onödigt jobb att odla så mycket bondbönor när vi ändå inte riktigt vet vad vi ska göra med dem. Jag brukar så en hel rad på 80 meter, vilket tyvärr aldrig gått åt eftersom jag inte har några bra recept annat än mitt eget på bondbönsbiffar, och hummus förstås. Bondbönan har en lite jobbig hinna runt själva bönan som gör att man inte gärna använder den som vanliga kokbönor, trots att den egentligen är godare. När jag frågat gamla bönder har de bara sagt att ”mor brukade göra bondbönsvälling” vilket jag aldrig riktigt gått igång på. Ändå vill jag inte släppa denne ”urnordiske” följeslagare; har den odlats sedan vikingatiden och genom hela Sveriges historia vill inte jag vara den som gör slut. Det är lite tidskrävande med spritningen, att pilla ur bönorna ur skidan, men annars är bondbönan väldigt lättsam att odla. Den är inte känslig för sådd i kall jord som andra bönor eftersom den egenligen tillhör vicker-släktet, den tål frost, står sig fint mot både ogräs och ohyra och är dessutom kvävefixerande. Bönorna har också en fin proteinsammansättning, liknande sojabönans, har jag hört. Egentligen en toppengröda för självhushållare alltså.

Så jag har helt enkelt inte kunnat låta bli den. I år hade jag dessvärre sått två hela rader av någon anledning, dessutom väldigt tätt eftersom en sork norpat hälften av fröna förra året. Det hade den inte gjort i år, så nu stod vi med 2 x 80 meter tät bondböns-skog och Camilla var vansinnig: ”Vad ska vi med det till, Petter? Det kommer ta dagar att sprita, jag tänker inte skörda det!”

Vi hade hunnit skörda 3 meter i båda rader och fått två fulla tvättkorgar med baljor när två nyanlända syriska familjer från byns flyktingförläggning kom förbi. Vi visade runt lite på gården och bjöd sedan på fika i växthuset. Efter fikat pekade de på tvättkorgarna med bondbönor och sa att de gärna ville sprita upp dem innan de gick hem. ”Tja, det kanske kan vara roligt att visa dem hur man spritar svenska bondbönor”, tänkte jag. Jag hade knappt hunnit ställa fram bunkar förrän den redan goda stämningen steg två hack, och syriernas händer började gå som propellrar! Jag tappade hakan. ”We do this very much in Syria”, sade de. ”På torgen står långa rader med bondbönsförsäljare. Alla som inte odlar själv köper med sig baljor hem och spritar. Det är bara väldigt rika eller väldigt sjuka som köper färdigspritade.” Med stora öron fick jag höra att man äter bondbönor, ”fol”, i olika varianter till frukost, som sidorätt, varmrätt, soppa eller tilltugg.

En kvart senare hade jag knappt hunnit sprita något själv, men tvättkorgarna var tomma. Syrierna, som tyckte det varit himla mysigt att sitta och prata i växthuset och få göra ”något riktigt”, undrade ”om de inte kunde få komma tillbaks, om vi hade mer bondbönor? ” Några dagar senare vid en extra lyxig fika avverkades resten av bondbönsraderna. Pappan i en av familjerna var kock och berättade med en matälskares iver om de olika bondbönsrätterna. Vi ska träffas och laga rätterna tillsammans så att jag förstår riktigt hur man gör och hur de ska smaka. Sedan lovar jag en artikel om bondbönor i syrisk matlagning i Åter.

Äntligen ska jag få veta vad jag ska göra med mina älskade, gamla hederliga ”svenska” bondbönor! Kanske blir det tre rader nästa år… ; )

/Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!