Ledare 4-11

-

Petter Bergström

–

Gudhem 1:a november 2011

Nöjd med året som gått

Elva dagar med ihållande hosta och hög feber. Jag har alltså fått ligga overksam. Orkeslös och utestängd (eller ska man säga innestängd) från livet på gården. Det borde få mig frustrerad med allt det roliga och viktiga väntandes där ute, men jag är märkligt nog lugn. Visst har jag sneglat ut genom fönstren på uthusprojekten, på odlingarna som snart är färdigskördade. Och visst längtar jag ut till arbetet igen, men inte av stress eller oro att inte hinna något. Jag har bläddrat genom årets foton och kan bara känna att det varit ett bra år.

Vi har fått in den ved, hö, kött, grönsaker, frukt, bär mm som vi behöver och lite till. Det brukar vi få, men i år har tre saker lyxat upp tillvaron lite extra för oss: växthuset, dammen och en stekhäll.

Växthuset är nästan klart efter tre års sporadiskt arbete. Det är lite jobb kvar men vi har ändå kunnat använda det fullt ut i år. Det har bl a inneburit att vi under våren slapp langa ut och in hundratals sålådor genom köksfönstret morgon och kväll. Växthuset har också fått tjäna som diverseverkstad och matrum alla dagar det varit för kyligt, blåsigt eller regnigt att vara utomhus.

Dammen har, sedan våra ankor snattrat loss strandkanten, inte varit tillräckligt djup; det blev för varmt för fiskarna. Vi tömde och lät en grävare rensa och fördjupa den. I två veckor bar vi sedan tonvis med sten i alla storlekar vi kunde hitta och stensatte alla kanter. Tufft för ryggarna, men det blev jättefint och fisken trivs som sig själv i vattnet. Det bästa var dock att dammen blev så bra att bada i. Barnen har förstås legat i hela sommaren, men även vi vuxna har dykt i flera gånger om dagen när det varit varmt att jobba ute och man behövt friska upp sig.

Stekhällen. Inspirerade av uteköksartikeln i Åter 3/11 unnade vi oss en stekhäll; en svagt skålad plåt med tre ben som man ställer över en eld. I den har vi lagat massor av mat utomhus i sommar. Hur lyxigt som helst att slippa gå in och tända i vedspisen när det är strålande väder ute eller en fin sommarkväll. Bara göra upp en eld någonstans och hjälpas åt att skära ner lite grejer ur odlingarna.

Så nu ligger jag här som en febrig fåne och minns årets enkla nöjen. Det är härligt när man någon gång kan säga att man är nöjd. Det har aldrig påverkat mig att andra bor vid en riktig sjö eller tom havet, i stället för vid en damm. Eller att de kan åka utomlands när det är ruggigt ute, istället för att sätta sig i ett växthus. Däremot skulle jag kunnat gräma mig mycket över att jag nu kanske inte hinner byta takstolar och dra ihop snickarboden som kalvar åt alla håll, innan snön kommer. Eller över att flera av gårdens alla byggnader fortfarande ser så risiga ut, trots år av renovering. Sådant har stressat mig oerhört, men nu verkar jag ha släppt det. Jag vet inte varför (det är nog inte bara hostmedicinen), men kanske har jag till slut insett med hjärtat att jag aldrig kommer bli klar ändå. Jag kommer alltid ha saker på gång och kan jag inte vara nöjd nu kommer jag aldrig vara nöjd. Att lyxa till arbetsdagen, som vi gjort med ett onödigt fint växthus att jobba i, äta lunchen ute och ta ett dopp ”på arbetstid” har nog varit ett ställningstagande om att det är själva arbetet vi vill känna oss nöjda med, inte bara resultatet av det.

Jag önskar verkligen att folk på andra Återläsande gårdar i landet känner sig nöjda med året. Folk som skaffat sin första fårflock eller anlagt en kryddträdgård, renoverat eller byggt nytt, berett några fina pälsskinn eller skaffat sina första grisar. Många små och stora steg har tagits. Många steg hann inte tas, andra gick åt pipsvängen. Men ta fram foton och räkna upp allt bra ni gjort, gör ett positivt årsbokslut, minns de goda stunderna. Låt de inte grumlas av allt ni inte hann eller att någon annan gjort mer. Självhushållning handlar om att få göra saker på sitt eget sätt, i sin egen takt och få känna sig nöjd med det!

/Petter