Ledare 1-19

-

Petter Bergström

–

Gudhem, 25 januari 2019

DET ÄR INTE TANKEN SOM RÄKNAS

Igår på vår dagliga lunchpromenad utbrast min fru: ”Nu får du inte prata mer om att ha fiffiga påfyllningssystem i affärerna istället för engångsförpackningar! Du har snöat in, som med idéerna om kollektivtrafiken. Sluta tjata och gör något istället!”

Jo, jag kan lätt fastna i frustrerat ältande av missförhållanden och vad som borde göras i världen. Bortskämd med förändringsmöjligheter kanske. Inom hushållets små domäner är det ju så lätt att gå från tanke till handling. Friheten att bygga upp, riva ner och förändra helt efter eget huvud är en av självhus hållningens fina gåvor till utövaren. Utanför gården vet jag inte riktigt var jag ska börja. Det äter på en att vilja något men inte kunna sätta spaden i jorden.

När jag lämnade stan hade jag ”mycket snack och liten verkstad” i bagaget. År av studier och föreningsarbete hade byggt en känsla av maktlöshet och frustration över att aldrig få konkreta resultat. På landet fick jag äntligen utöva det jag tidigare bara tänkt på. Varje spik jag slog i och varje bädd jag grävde blev en del av en förlösning, i klass med när den lame tog sin säng och gick. Jag skapade min värld, spik för spik och spadtag för spadtag, med skimrande självklarhet. När jag sedan startade Åter var fokus därför praktisk handling. Hur man odlar majs, slaktar en tupp och fäller ett träd – hur man tar det första frigörande steget.

Vår svaga sida är handling, att inse att vi har ansvaret och potentialen att regelbundet och handgripligen forma våra liv. Ovana att agera med sig själv som chef har många blivande självhushållare fastnat i idéstadiet. Särskilt vid samtidig brist på tid, ork, pengar eller struktur i vardagen. Det kan då hjälpa att lista några enkla konkreta första steg, som börjar med ett verb: ”beställ en frökatalog”, ”stega upp hur stort landet ska vara” eller ”räkna ut hur mycket hönsnät som går åt”. Avsätter man sedan tid för det i kalendern så är man snart igång.

Efter min frus avhyvling beslutade jag att testa metoden på världen utanför gårdsplanen. Jag påbörjade en lista med enkla saker att göra som skulle kunna leda till bättring i byn, kommunen eller landet, och har avsatt en timme i veckan till detta. Hittills mest kontakta personer, myndigheter och företag om olika idéer. Förväntat gehör är förstås tveksamt men att fortsätta bara tänka argt är ungefär lika effektivt som att inte bry sig alls – bara mer slöseri med tid och humör. Så mycket dumt får fortlöpa i vår värld just för att vi låter det göra det. Att inte ens försöka agera på det som angår oss är att stympa oss själva.

Hur väl vi lyckas är inte allt. En självhushållare är en självhushållare, även när morotsskörden går åt pipan. Att agera bygger självkänsla, självinsikt och delaktighet. Det är inte tanken som räknas, det är vad vi gör som definierar oss. Går jag och gnäller på att det regnar in i hönshuset och drömmer om den dag taket ska vara lagat, eller hämtar jag en stege och försöker fixa det?

Nu, drygt 20 år efter Åters start, är det många fler som drömmer om själv hushållning i sina liv. Jag hoppas tidningens praktiska artiklar ska bidra till att några går från tanke till handling och att det i sin tur ska föda ännu mer handlingskraft, för vårt eget och omvärldens välmående.

För ett 2019 i handlingens tecken!

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!