Ledare 1-14

-

Petter Bergström

–

Gudhem, söndag 2:a februari

Vintervila igen

Det blev vinter och jag ville bara vila. Igen. Som varje år. Det ska vara snö, minusgrader och god mat, tid med familjen och ständig eld i spisarna. Vedhuggning och skidåkning behövs också, helst varje dag. Efter den halsbrytande olyckan i somras går jag mer på känn och kan nu hantera en rejäl vintervila med gott samvete. Förråden är fulla med potatis, rotfrukter och grönsaker, kött, sylt, vin, syrat och konserver så det räcker till nästa skörd och slakt och mer därtill. Gårdsprojekten får ligga på is även idag, jag tar det lugnt, gör det sista på tidningen och hyvlar lite alspån till ett saltat kalkonbröst som ska rökas.

Min son skriver idag det sista på ett hemarbete om hållbar utveckling och vi pratar mycket om det. 3,5 jordklot behövs om alla ska leva som vi här i Sverige. Det står utan tvivel att vi måste sänka vår ”standard” rejält om det ska finnas en värld kvar för våra efterkommande. Det låter både svårt och dystert, hur ska folk gå med på det? Fast… varför mäta standard i hur mycket koldioxid man släpper ut och hur mycket naturresurser man gör av med? Standarden som mäter livskvalitet måste väl inte sänkas?

Maja och kompisen Nils pimplar från bryggan och har fått upp sju fiskar, så det blir väl fisk till middag både här och där. De är omåttligt stolta när de väger och rensar fisken. Jag har strosat på omvägar till grannen för att hämta mjölk och sedan plockat lite i snickarboden, men kryper nu upp i ett soffhörn med en kopp kaffe och en filt och funderar: Att sänka standarden och ”bli mer miljövänlig” borde inte behöva läggas som en börda på redan stressade familjer, utan ges som en möjlighet till något nytt. Vi är ju inte svältfödda på prylar här i Sverige längre, efter decenniers vältrande i konsumtion borde vi moget kunna välja ut vad vi egentligen vill ha och vad som bara är dyrt och tidskrävande fluff.

De flesta behöver nog inte ha senaste datorn och kan slippa den utgiften. Själva har vi både dator och ipad, men slipper TV och har kallskafferi istället för kylskåp. Vi har diskmaskin, men klarar oss utan bil och lagar maten på en vedspis som också värmer huset och ger varmvatten. Jag unnar mig all världens musik med Spotify, men har inget emot 13°C inne på morgonen eller att gå på utedasset mitt i vintern. Det är ett billigt paket vi plockat ihop som, räknat på koldioxiden, nog håller ganska ”låg standard”. För oss ett lyxliv. Precis som vi vill ha det just nu.

Den nödvändiga omställningen mot hållbarhet blir nog olika för var och en av oss, men jag tror den kan hjälpa oss tillbaks till ett enklare, lugnare och mer naturligt liv. Vi får nog se allt fler kombinera lönearbete med självhushållning. Fler använda sin uppfinningsrikedom och se en stolthet i att återanvända, laga, låna, byta, köpa begagnat och att hjälpas åt. Fler som förmår uppskatta de enkla och oskadliga nöjena i livet. Som att vila ; )

Jag tror vägen mot det hållbara samhället kan bli riktigt rolig, givande och tidvis faktiskt vilsam. Det är en väg som kräver att vi blir medvetna om vad vi egentligen vill ha. Den vägen skulle jag vilja gå även om vi haft 3,5 jordklot.

/Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!