Ledare 4-01

-

Petter Bergström

–

Att expandera sitt jag

Vi gör fel. Vi lever på andras bekostnad, vi missbrukar och förbrukar ekosystem, växter, djur och människor. Och vi vet alla om det, innerst inne, men väljer att stänga av, förtränga. Det skulle bli ohållbart att leva annars. Man orkar inte tänka på barnarbetaren på bomullsfältet så fort man tar på sig en tröja, på det radioaktiva avfallet när man tänder en lampa osv. Därför klipper vi av händelseförloppet precis bakom slutprodukten. Vi ser inte vad den haft för effekter på omvärlden under sin tillkomst och vill inte se vad den ska orsaka som avfall efter konsumtionen. En del förtränger sammanhanget runt allt som har med deras livsuppehälle att göra; boende, transporter, mat, energikonsumtion… ingenting kan följas upp i tanken.

Jag tänker ibland på hur brottsoffer och -utövare förtränger sina smärtsamma upplevelser. För att skydda sig mot det svåra och kunna leva ett normalt liv. Hur denna blockad förr eller senare kan bromsa deras psykiska/andliga/mentala utveckling. De hamnar lätt i en ytlig låtsasvärld och blir räddare och räddare för att det som döljer sig under ytan ska bubbla upp.

Hönan som lider ett helvete på fabriken för ditt frukostägg, kon som står fastbunden 9 månader av 12 för mjölkskvätten i ditt kaffe, transporterna, raffinaderierna, gifterna, fabrikerna, utsläppen, industrierna, köpcentra… Vi ska inte leva med dåligt samvete, vi ska leva med medvetenhet och strävan till förändring, vi ska bit för bit ta kontroll. Och det handlar inte om personlig uppoffring, utan befrielse.

Personlig befrielse. Det vet alla nyblivna hönsägare som med en lättnadens suck ätit sitt första alldeles egna frukostägg. Ätit det med hela sitt väsen, smakat, njutit och följt det i tanken tillbaks till den fina hönan som lade det. Och en sten mindre tynger den som slutat med kaffe och istället dricker sin egen goda blandning av pepparmynta, citronmeliss och åkerfräken, tänker på sin örtagård, funderar, smakar, njuter. Och aldrig är det så stor skillnad på värme och värme som för den som börjat elda med egen ved. Och den som har hemkärnat smör kan tänka på, uppleva och ta till sig det på ett sätt som inte går med ett paket Bregott. Och jag, jag ska snart tillsammans med min familj göra i ordning julmaten, provsmaka skinkan och prata om grisarna. Hur de bökade, brottades och lekte, hur de plötsligt fick ett busryck och satte av ned mot skogsbrynet.

Det är en gudagåva att slippa förtränga verkligheten omkring sig. Att få ta till sig något i sin helhet och njuta av den, utan att skämmas. Att låta sitt jag expandera över alla små delars historia och framtid.

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!