Ledare 3-24

-

Irene Persson

–

Denna gång är Åters ledare skriven av Irene Persson som är biolog, musiklärare och en av medarbetarna i Åters redaktion. Irene bor utanför Fjälkinge nära Kristianstad, där hon odlar grönsaker och ägnar sig åt olika textila hantverk.

Fjälkinge, 15 juli 2024

Skilda världar

Ett stenkast från mitt fönster pågår ett intensivt arbete. Inte så mycket av människor som av ett flertal traktorer med tillhörande verktyg som bearbetar en utarmad jord inför nya skördar. Måsarna flyger skriande och är glada när de kommer åt något litet kryp, men jag blir ledsen när jag ser hur markerna brukas eller kanske snarare missbrukas.

Vi bor sedan några år precis bredvid en åker som odlas av traktens store grönsaksodlare, och skillnaden mellan våra marker är enorm. Just nu avslutas en period på tre år med jordgubbsodling med hjälp av bekämpningsmedel och dagliga körningar med harv och ringvält inför den plantering av sallat som ska göras. På vår sida tomtgränsen finns det grönsaksodling, ängsblommor, harar, paddor, fasaner och otaliga fjärilar och andra insekter. På andra sidan är det just nu brunt – med undantag för de färgglada traktorerna – men även när det odlas någon gröda så är det dött: ingen humus, inga maskar eller andra marklevande djur, bara torftig jord med rester av konstgödsel och gift. Inte för att vår tomt är något extraordinärt, men i jämförelse med en konventionell odling är det en helt annan värld. Många tycker nog att vår tomt är stökig och ovårdad – det är inte så mycket raka rader eller skarpa gräskanter. Vill tistlarna växa mitt i gräsmattan så får de det, och vi kan sitta och titta på när humlorna äter sig mätta. Men vi producerar lite mat utan att tära på jordens resurser och vi erbjuder bostäder till många växter och djur. Det gör inte en konventionell odlare.

Som Åter-läsare ser man ofta att människor tvivlar på om det de gör har någon betydelse: “är det jag gör värt något, är det tillräckligt, vad ska andra tänka om att jag inte jobbar med något riktigt?” och så vidare. Så även jag själv: “jag borde kunna producera mycket mera grönsaker” och “vad spelar det lilla jag gör för roll i det stora hela?”. Men vi borde inte tänka så; alla människor som försöker odla på ett sätt som bygger upp jorden och minskar behovet av konstgödsel och gifter ska vara stolta över varje liten maskäten morot man producerar. Jag stämmer in i det som Petter skriver i sin artikel: alla som husbehovsodlar är hjältar. Det vi producerar är så värdefullt både från klimat-, resurs- och mångfaldsperspektiv. Vi bidrar till att förbättra jorden och Jorden. Och så är även en maskäten morot så mycket godare än en som massproducerats för att ge så stor avkastning som möjligt! Så om du inte har gjort det redan: köp några fröpåsar och odla upp närmaste gräsmatta! Även med en liten odling bidrar du till en bättre värld.

Irene

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!