Ledare 3-21

-

Petter Bergström

–

Gudhem, 1 augusti 2021

Gilla ditt hundår

Efter några gästspel i ledarspalten är jag tillbaka för att reflektera över ett turbulent år här hemma på gården. Och peppa självhushållare och andra Återläsare i uppförsbacke.

Med halvutflugna barn, upprustad gård och en vältrimmad självhushåll ning fanns för ett år sedan plötsligt ett spännande utrymme att förverkliga några islagda drömmar. Min fru började en keramikutbildning på heltid i ett år. Själv skulle jag bygga klart Åters digitala arkiv, nya webbutik och prenumerantregister, vilket visade sig mångfalt svårare än anat. Det blev ett år av tunga heldagar vid datorn och sena kvällar i ladugård och odlingar.

Min andra dröm var att byta tak på och bygga om vår stora ladugård till kurslokal. Det var ett stort projekt och jag, som varken har vana eller lust att leja bort något alls, fick ta in hantverkare. Det gick fel. Bygget krånglade, företaget kursade och lämnade kaos och veckor av extraarbete efter sig. Vi förlorade en för oss enorm summa lånade pengar.

Camillas utbildning var toppen men jag som hade mer otur kunde uppleva en känsla av Adam & Evas utvisning ur lustgården, när vi likt nybörjare roddade gård och självhushåll med pannlampa, för att trötta och fattiga stupa sent i säng (det är här man skulle kunna säga något klokt om den som gapar efter mycket …). Som vore allt samordnat av en högre makt kom även mördarsniglarna till gården i horder som ur en skräckfilm, samtidigt som det sociala livet stympades av en pandemi. De facto ett hundår.

Tidvis sov jag dåligt, stressad och deppad. Tidvis kunde jag förhålla mig till eländet och fortsätta vara genuint glad. Jag kände tydligt hur mycket viktigare inställningen till omständigheterna var än omständigheterna i sig. Det blev en gratis intensivkurs i mindfulness och ständig hjärngymnastik för att inte gräma, älta och oroa mig, utan vara där jag var och må gott av det jag hade. Den ständiga frågan om vad man vill med sitt liv och hur man bäst pusslar in det i sin vardag, ställdes på sin spets.

Alla stöter vi på hinder och svåra vägval, går fel eller tappar bort oss. Nyblivna självhushållare och andra som försöker skapa sitt liv utanför de upptrampade stigarna löper förstås större risk. Eller om vi ska säga chans. Självvalda eller ej, kan man försöka välkomna uppförsbackar likt en erfaren löpare, att stärkas och utvecklas av.

När vi som småbarnsföräldrar utan pengar 2004 kom hit och började röja upp en igenväxt ödegård med 14 förfallna byggnader blev det också några hundår. Att sam tidigt ge barnen en ”perfekt” uppväxt och själva må bra var ett svårt men spännande och lärorikt pussel vi nu minns med värme. En viktig del av den väg som både varit och lett mot vårt drömliv.

Ett nytt oväntat hundår är nu över och efter en sommar av lång varm vila har vi landat och återhämtat oss, redo för höstens underbara årliga återstart. Det har alltid känts spännande att efter sommaren se över rutiner och mål inför återgången till vardagen och denna höst har vi med oss extra mycket insikter och föränd ringslust. I efterhand känns det trots allt som ett väldigt värdefullt år och jag hoppas att alla kämpande Återläsare där ute också kan se sina hundår och uppförsbackar som lärorika och viktiga delar av resan.

Petter