Ledare 3-02

-

Petter Bergström

–

Skördetid

Torka, syra, sylta, lägga in, koka in, frysa och stoppa i stukor. Fylla korgarna på dagen och sedan ta hand om allt i köket på kvällen. Det ska räcka ett år och man får räkna med att det alltid är något som förfars. Det får inte bli så att man i april bara har torkad broccoli kvar. Vi arbetar effektivt, i lätt extas och allt eftersom skafferier, syrakrus, frysar och stukor fylls, kommer den sköna, underbart tillfredställande känslan av att det kommer att räcka, vi kommer att klara oss.

Dagens utbredda habegär och prylfixering har jag alltid trott bottna i en avsaknad av mening och identitet; man gör ett val och köper en grej och livet känns för en stund lite nytt, spännande och fräscht. Men det är kanske inte hela sanningen… Kanske har vi en genetisk drift att samla på oss. Att samla när det finns för att överleva när det inte finns. Och när vi nu tappat kontakten med naturen och inte längre har någon roll i tillfredsställandet av våra egna basbehov, så samlar vi istället på bilar, DVD-filmer, kläder, prydnadssaker och olika apparater till hemmet. Skördeextasen, den maniska driften att samla på sig som också kan dyka upp vid vedhanteringen, efter slakten eller om man stöter på en förfallen ödegård; det är driften som gör det möjligt för oss att överleva på dessa breddgrader, men blir kanske också driften som i dagens ”moderna” samhälle leder till jordens undergång. Ännu en av våra grottmänniskogener som inte passar in…

Snart senhöst, slakt och ännu mer tillvaratagande. Sedan vinter och vila, frosseri ur fyllda skafferier. Vår och försommar börjar det sina och det blir en utmaning att varje dag försöka fixa fram god och näringsrik frukost, lunch och middag. Varje dag en självständighetsdag. Ett par veckor innan de första nya grönsakerna i trädgården är mogna blir kanske riktigt torftiga, men det gör den första salladen och färskpotatisen så mycker mer efterlängtad. Plötsligt står man där igen, mätt av läckra primörer och jorden som bara vräker ur sig nya underbara grönsaker, bär och frukter. Samlarmänniskan är i gång igen…

Om det nu är en allmän drift att vilja fylla förråden inför vintern, så är det en gåva att få göra det på detta sätt. Jag lider med dem som får bunkra fiskpinnar när det är rea på stormarknaden, som samlar extrapriskuponger och köper tre för priset av två. Men för de flesta står nog inte längre maten i centrum för samlardriften. Vi erbjuds en jämn likartad ström föda året runt oavsett årstid och de flesta reflekterar inte över mat överhuvudtaget längre. Som hade de dropp. -Varför snöa in på mat, det finns ju så mycket annat, viktigare?

Men faktum är: vi lever av mat och hur vi skaffar den styr våra liv.

/Petter