Ledare 2-16

-

Petter Bergström

–

Gudhem, söndag 1:a maj

1:a maj och vår (framtid) i luften

Söndag, vårens första varma dag och jag kände den där speciella sommarkänslan. Nästan så jag hörde ljuden från min barndoms söndagar hos mormor och morfar i stugan i Jämtland: en galande tupp i fjärran, en avlägsen bil på en grusväg eller ett får som bräkte långt bort. Sedan tyst igen, länge. Förutom flugor och fåglar, en gräshoppa eller när det blåste till i löven på en stor björk.

Ljuden av sommar på svensk landsbygd kan få en varm och kompakt stillhet att breda ut sig över min stressade skalle som en trygg yllefilt. Jag tänker att generation efter generation före mig funnit samma ro. Människor som likt oss värmt sina hem, odlat sin mat och fött sina barn här; fiskat i samma vatten som vi och grävt i samma jordar. En söndag för 150 år sedan satt kanske någon av dem här på samma sten som jag och lät sinnet stillas av vackra vyer och vana ljud.

I min barndom, för bara 30 år sedan, fanns fortfarande varken mobiltelefoner eller internet och jordens befolkning var hälften så stor som idag. Det har gått rasande fort sedan dess. Mycket bra har hänt, men mycket har också gått snett. Nu går allt ännu snabbare och vi kan inte ens ana hur det ser ut om ytterligare 30 år, i det samhälle våra barn och barnbarn ska leva. Det är en hisnande tanke för oss med barn som om några år ska lämna hemmets trygga rede och sina hönsmammor till föräldrar. Nu när allting blivit så stort, snabbt, storskaligt och komplext kan dagens problem eskalera fort. Eller lösas. Kan vi påverka det?

Denna stilla vår-söndag är det första maj, en god dag för förändringar, men jag tänker inte gå ut med plakat och protestera eller försöka kräva något uppifrån. När beslutsfattarna är så långt ifrån folket och de ekonomiska krafterna så starka får vi börja i andra änden och förändra underifrån. Vi som lever i den här världen måste fundera på hur vi vill ha den och börja med oss själva. Hur kan vi leva så det funkar i harmoni med våra egna idéer om ett gott liv, men utan att det går ut över andra människor, jorden eller framtida generationer? Därifrån kan vi förändra och skapa nya strukturer, låta ledare och marknadskrafter anpassa sig.

Det kommer att ta tid, för lång tid för att hinna förbereda framtiden för våra barn. Så vi får förbereda våra barn för framtiden. Som en hönsmamma visar sina kycklingar hur man hittar mask, gömmer sig för höken eller sandbadar, skulle jag vilja göra mina små redo för… vad? Visst känns det tryggt om de vet hur man odlar, sköter djur, snickrar och tar ved så de i alla fall alltid kan få en enkel brödföda ur en bit mark, som så många generationer tidigare. Och visst hoppas jag att naturen och bygden ska vara en viktig del även i deras liv och att de kan finna ro och kraft i enkla ting, som vackert väder och somriga ljud.

Men det viktigaste, var de än hamnar och vad de än skaffar för yrke, är att de är trygga i sitt ansvar och sin förmåga att göra det bästa av sina liv och för omvärlden. Det måste vi alla bli bättre på. Då kommer det att gå bra.

/Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!