Ledare 2-15

-

Petter Bergström

–

Gudhem, söndag 3:e maj

Leva i en picknick

Söndag morgon. Jag ska göra klart det sista med tidningen men sneglar ut genom fönstret på vad som verkar bli en riktigt vacker vårdag. Ser Camilla öppna åt gässen i smedjan och vänta på att de nya gässlingarna ska korva sig ut och ner i bäcken. Det hungriga flasklammet Ölle hoppar runt benen och jag hör sen hur de trippande klövarna följer med in i köket, följt av ett litet bräkande. Maja kastar sig ur sängen för att få ge frukostflaskan.

Jag kan inte koncentrera mig utan går ut och sätter mig vid dammen och funderar på nästa veckas arbete. Vi bygger för övernattningsmöjligheter eller annat skoj i ladugården och det gamla stallet och jag kommer fortsätta snickra på det, men först ska vi harva, göra klart veden, så majs och squash och sätta upp en grishage. Fem humlor surrar i sälgen och tillsammans med den varma solen och fåglarnas morgonsång känns det som en stilla söndag i juli, nästan overkligt. Det blir en rolig vecka.
”Jag lever i en picknick”, tänker jag roat. Det fick jag höra på påskafton då vi hade knytkalas på gården innan vi gick upp till påskelden i byn. Några svenska familjer lagade ett rejält påskbord med traditionella rätter, medan några familjer från asylboendet bjöd på klassisk arabisk barbeque. Jag släpade fram vår stora grilltunna och frågade om de behövde den lilla bärbara grillen för picknicks också? En palestinsk frisör utbrast skrattande:
”Picnics, why you go on picnic, Petter? You live in a picnic!” Han syftade förstås på att vi bor på landet med naturen redan omkring oss, men jag har sparat meningen i bakhuvudet med en annan tolkning. Även om det kan vara mycket jobb på gården känns det ibland som att leva i en picknick. En avstickare från verkligheten där man känner sig fri och alla bestyr bara är trivsamma, en spännande söndagsutflykt med familjen där åren går och det aldrig eller sällan blir måndag. Inte alla skulle uppleva det lika idylliskt, men för oss känns det fuskigt bra.

Jag går in och bläddrar igenom tidningen en gång till innan tryck och tänker att det ändå är många som lever i små picknickar och får ägna sig åt sina intressen: Jonas & Sanna med sina odlingar och wwoofare, Sven-Gunnar med sitt timrande, Richard & Yohanna på sitt nystartade permakultur-lantbruk, Christina med sina getter och Lina & Oscar med sin köttgård. Och Maja, Henrik, Maria, Gunilla och Mattias med sina projekt. De är fokuserade på sina egna mål och ambitioner, men delar samtidigt generöst med sig: skriver i Åter, håller kurser, tar emot besökare, hjälper nybörjare på Alternativ.nu, driver idéella projekt eller skriver böcker. De bjuder med andra på sin picknick och jag tror just det gör den extra bra.

Vi är priviligierade när vi får ägna oss åt det vi tycker är intressant, spännande och meningsfullt. Man vet inte alltid vad man vill, man kan hållas tillbaks av rädslor, vanor, familjeförhållanden eller ekonomi. Eller ännu större hinder. En artig liten kille från Syrien har börjat hänga lite här nere på gården. Han är tretton år och lär sig svenska rasande fort. Häromdagen vid middagsbordet förklarade han:
”Sverige -bra, Syria -inte bra. In Sverige gå spela fotboll -ja. In Syria gå spela fotboll -pang pang. Borta.” Familjen tvingades lämna en syster och en bror i Syrien. Jag blir så förbannad att jag vill gråta och tänker att vad har jag för rätt att gå här och njuta i min bubbla?

Men så länge man inte lever på andras bekostnad, bör man inte skämmas för att man har det bra. Tvärtom, ett bra liv ger förutsättningar att hjälpa andra att också få det bra. Vi ska inte bara vara åskådare till vare sig våra egna eller andras liv. Det fina vi fixat åt oss själva är vackrast när vi delar det med andra, när det kan inspirera dem som stannat upp, peppa dem som fegar, lossa dem som fastnat och hjälpa dem i nöd.

Så vi håller fast vid våra vackra bubblor, gör dem större och bjuder in varandra! Ha en underbar sommar med mycket gemenskap och många sköna picknickar!

/Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!