Ledare 2-13

-

Petter Bergström

–

Gudhem 6:e maj

Våriver

Hallonen verkar vara i totalkoma och några musöron på björken finns inte tillstymmelse till. Det var den mest saktfärdiga vår jag varit med om. Vecka efter vecka med frostnätter, kalla vindar från öst och en tjäle som aldrig ville ge sig. Nyligen fick jag en gammal harv jag längtar efter att provköra, men först måste gödseln ut och med frusen gödselstad står jag fjättrad och frustrerad i snålblåsten.

Men nog har det gått bra hittills annars. 10 fina lamm, en massa kalkoner och kycklingar, fisken har klarat vintern, 2 gäss ruvar och det flyter på fint med förodlingarna i växthuset. En fördel med den kalla våren är väl att rotfrukterna i jordkällaren fortfarande inte ens börjat fundera på att mjukna eller skjuta blast. T o m vitkålen är OK, vilket är ovanligt i maj. Men inget gräs och iskall vind. Min vår är liksom inte här än. Jag börjar känna mig som de över vintern uppbundna korna i en ladugård: det bästa livet finns där ute och det kommer när gräset börjar växa. Oftast tycker jag årstiderna avlöser varandra precis rätt, men den här förseningen får det att klia. Jag längtar galet efter ljumma försommarkvällar och ser för mitt inre bilder av hur jag efter en varm dag mellan hägg och syren går barfota i nysådda odlingar och kvällssol.

Jag kan inte fatta att vår ska kännas så spännande efter alla dessa år. Alla vårar vi planerat och planterat, röjt och snickrat, sett hur naturen spruckit upp för varje dag. Vår efter vår, år efter år, alltid lika underbart. Nu har dock byggts ett samhälle där man inte längre behöver anpassa sig till årstider. Eller naturliga förutsättningar över huvudtaget. Att hänga upp liv och vardag på väder och lynniga årstider är ju rena stenåldern. Man har helt magiskt 18°C konstant i hemmet, bilen och på jobbet så vem behöver fundera på kyla och blåst? Tak är det på också, så varken regn eller starksol ska behöva störa. Och i grönsaksdisken på ICA ser det likadant ut året runt. Årstiderna blir inte lika påträngande, inte lika viktiga. Bekvämt, men till kostnad av stora resurser och förlorad spänning i livet.

Gick en sväng för att ge fiskarna mat och funderade på de nya hagarna. Barnen spikade ihop ett rådjur av lastpallar vid sin ”slangbelleövningsbana” bakom snickarboden. Det är råkallt i luften men en typisk vår-kvällssol i alla färger och en del av hallonen har faktiskt fått små knoppar när jag tittar mer noga. Kände på gödselstacken igen. Tusan att den ska ligga i norr, men nu jäklar i min själ ska det väl ändå ta på det. I morgon ska det tydligen bli 18 grader helt plötsligt, så nu förväntar jag mig en vårexplosion. Fler än jag. För nu vill vi tillbaks, ut i vädret, in i årets cykler igen. Den sanna välfärden är inte att leva i kuvös. Lyxen i livet är dess skiftningar.

När denna tidning är i brevlådorna om tio dagar kommer sju tusen Återläsare vara mitt uppe i en ny årstid. Själv hoppas jag vara i kapp med harvningen, ha sågat upp nya fönsterhål i huset och springa runt som en tok i bar överkropp och sätta upp nya hagar. Jag kommer hårdnjuta av den här våren, jag är så vansinnigt beredd nu.

/Petter