Ledare 2-08

-

Petter Bergström

–

Kung i trädgårdslandet

Ikväll är det den fridfullaste kvällen. Barnen har gått och lagt sig, det är precis vindstilla och en varm vårsol värmer från väster. Jag tänkte säga att det är tyst, men det är det inte. Ett otal fåglar kvittrar, pockar och sjunger trivsamt hela tiden. Ibland ger ankorna upp några kväkanden, gässen skränar till och ett lamm ropar lite, varpå en tacka genast svarar. Oavbrutet porlar bäcken, några har fest borta i klubbstugan och nu hörs en moped inifrån byn. Men ändå, så stilla att det nästan känns tyst. I övermorgon ska vi harva. Vänta en vecka, harva igen och sedan är det dags.

Det provisoriska växthuset är proppfullt med sålådor, liksom grusgången upp till huset. Tomat, paprika, chili, basilika och hela gurksläkten trängs och ska strax skolas om till krukor. Kål, lök och majs får vackert vänta i sina backar tills de planteras ut på riktigt. Tills nyligen har frostnätter tvingat oss langa in alla lådor genom ett fönster så hela undervåningen fyllts varje kväll, men nu har det varit milt en vecka och jag märker att de små vännerna mår bättre av att slippa sova inomhus.

Längs stenmuren vid odlingarna står småkrukor med vitlök. Så brukar det inte vara, de hade missats i skörden i höstas och stack nu med små ljusgröna stjälkar upp ur plöjet. Eftersom vi var osäkra på om vitlöksutsädet vi sparat undan skulle räcka, slängde vi snabbt ned dem i krukor innan harvningen, vilket de nog blev lite besvikna över.

Vid en husvägg står ett annat litet gäng och ser utvalda ut. Det är 20 jättelökar, 20 snygga höstmorötter och 8 präktiga foderbetor, som sticker upp lite löjligt till hälften ur varsin kruka. De väntar också på utplantering, så de snabbt kan gå i blom och ge frö till nästa år.

Spänningen stiger. För varje dag blir det lite varmare, löven spricker ut på trädslag efter trädslag, och blomma efter blomma vecklar ut sina kronblad i diken och rabatter. Det är ingen mening att börja för tidigt, det är för kallt i jorden för många, frost kan slå till och dessutom är det bra att kunna ge kvickroten en extra omgång. Det räcker om fröna och potatisen är i före Urban. Sedan plockar vi ut småplanten, de känsligaste efter järnätterna 9-10 juni. Ungefär då tittar vi också efter de första små spetsiga morotsarmarna som försiktigt sträcks mot skyn, kålrötterna, rödbetorna, senapen, foderbetorna som tar sig upp mer resolut, och sist av rotfrukterna palsternackan som pressar upp sin knubbfingrade handflata ur myllan.

Men just nu petar Camilla ner olika sorters kokbönor i gamla pluggbrätten för jordgubbsplant. För säkerhets skull även vaxbönor och harricot verts, de ruttnar ju så lätt i jorden om temperaturen plötsligt sjunker. De får stå varmt på en ställning vid murstocken tills de säkert kommit i gång. I brygghuset vid jordfruktkällaren står trälådor med sättpotatis på förgroning och på en bänk i köket står påsar, burkar och kuvert med fröer redo. Alla väntar på den stora stunden.

När jag tittar ut över den slätharvade lilla åkerlappen känns det i bland oöverskådligt och orimligt att vi ska kunna få ihop det så att det blir precis lagom mycket av alla sorter, på rätt ställe och i rätt tid. Men snart börjar det och blir vi kung och drottning över vårt tunnland. Ett kungapar som med prins och prinsessa ska styra och ställa, arbeta och slita för att landet ska frodas i välmående och skönhet. Tunnlandet som ska ge oss och djuren de grönsaker och rotfrukter vi behöver i ett helt år och lite till. Det behöver vara ett rike där ingen får mer utrymme än den behöver och ingen får för lite, där alla får växa i sin egen takt, på sitt eget sätt, utan att det går ut över andra. Vi sår och sätter, håller ständig koll, smakar och njuter av färger, smaker och lukter. Vi rensar, sköter om, plockar och samlar. I ungefär ett halvårs tid, sen är det dags för plogen, allt är över. Men nu har det inte ens börjat. Så när som på jordgubbslandet och sparris-sängen, är den lilla åkerlappen helt tom. Det är en underbar kväll i början av maj och jag samlar kraft inför sommarens äventyr i det förunderliga trädgårdslandet.

/Petter