Ledare 2-00

-

Petter Bergström

–

Frälsningen är nära

Det har varit för mycket kvasiaktiviteter senaste veckorna; tidningen, hemsidan, papper, musiklektioner, räkningar och en massa skit som jag inte vill hålla på med. Inte så mycket i alla fall. Om inte jag får ägna en klart överhängande del av min tid åt basbehov och livets enkla ting, blir jag helt vansinnigt frustrerad. Äta, laga mat, odla, umgås med min familj, sova, älska, bygga på huset, pyssla med djuren, det är det som är att leva. Som ni märker är tidningen sen, men på något mystiskt vis dras jag hela tiden till grytorna, fröerna, Joar, Camilla, djuren…

Om man jämför med en lönearbetare är det väl inte många timmar jag säljer, men själen blir lätt bortskämd. Har den fått smak på friheten och njutningen i att tillfredställa sina basbehov, är det fruktansvärt att sätta sig framför en dator en solig dag i april. Visst, jag tycker det är jätteroligt, inpirerande och intellektuellt stimulerande att hålla på med tidningen och tänker fortsätta med det. Men en sak har jag kommit på; livet måste i första hand byggas upp runt basbehoven.

När det gäller en höna tycker vi självklart att hon mår bäst när hon får sprätta, precis som grisen när den får böka. Vi mår också bäst när vi skaffar föda eller ser om vårt hem och våra barn. Sätt en dator framför en burhöna så tycker hon nog att det är stimulerande, men låt henne gå fritt och sprätta i skogen med ett gäng kycklingar en vecka, så säger hon att datorn kan du stoppa upp någonstans.

Ofta bygger vi själva våra burar och tycker sedan att livet känns tvunget, inrutat, stressigt och meningslöst. Det är då det är så svårt, men viktigt, att våga släppa och landa med sikte på sina basbehov och försöka tillfredställa dem på det yppersta av sätt. Äta äkta mat av bästa kvalitet, umgås med äkta vänner, skaffa ett eget boende som känns äkta, sova gott, satsa allt på familjen.

Vi behöver direkt inflytande och aktivt deltagande i tillfredställandet av våra basbehov för att kunna känna oss lyckliga. I vår strävan efter harmoni, utveckling och stimulans letar vi ofta i fjärran. Frälsningen är kanske att bara njuta av att tillfredsställa våra behov, som djur…

Nu skiter jag i det här och går ut i solen.

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!