Ledare 1-25

-

Petter Bergström

–

Gudhem 31 januari 2025

Att sluta spela golf när världen brinner

Bland smältande glaciärer, bleka korallrev, sopberg, mikroplaster, döda hav och skövlade skogar går veckorna som vanligt. Varför är det så svårt att ändra den livsstil som orsakar katastrof efter katastrof? Vi är ju intelligenta individer som kan skapa underverk, men springer ändå i grupp mot ett stup som blinda och självmordsbenägna idioter. Jag kommer att grubbla ihjäl mig över det, om jag inte först stryker med av klimatrelaterat extremväder …

Efter slakten i höstas smälte jag överblivet fett till smaskiga talgbollar som under vintern hängts upp i sängfjädrar i benveden utanför fönstret. Utöver de vanliga småfåglarna och en ensam större hackspett kommer för första gången en grupp kvicka stjärtmesar. Men bara var tredje dag och i två minuter – varför? Är det bäst för flocken på riktigt eller bara ett invant beteende som borde ändras nu när det finns fri tillgång till talgbollar …?

Ett renodlat flockdjur följer alltid flocken och prioriterar flockens bästa (även om detta oftast också är individens bästa på längre sikt). Ett individualistiskt djur följer sin egen väg och prioriterar sitt eget bästa. De flesta djur och människor är dock både flockdjur och individualister med en mix av dessa beteenden och prioriteringar. Alla är någonstans mellan ytterligheterna att gå flockens väg eller sin egen väg och att tänka på flockens bästa eller sitt eget bästa, i olika kombinationer.

I våras fick vi en total-ego tupp som hängde med flocken men roffade åt sig allt han kunde och därför snart hamnade i grytan. Nya tuppen är mån om flocken och vaktar mot rovfåglar, men kan gå en bit ifrån för att leta något gott, varpå han ropar och visar de andra vad han hittat. Vår bruna höna går däremot alltid sin egen väg och kan sparka efter godsaker själv i en lövhög 200 meter bort i andra änden av gården fast de andra har gått och lagt sig.

Fåren är tajta ”som en flock får”, men i varje generation brukar det finnas en busig rymmare. Någon som misstänker att gräset är grönare på andra sidan stängslet och tar sig dit. Väl där äter vissa förnöjt själva medan andra försöker få med sig flocken.

Hos människor tycks det finnas en viss övervikt åt mixen att gå flockens väg men prioritera sitt eget bästa. Hamnar jag någon gång på Ica Maxi börjar jag snart svära över raderna med stora bilar och överfulla kundvagnar och muttra surt att ”folk gör precis likadant allihop, fastän de bara tänker på sig själva”.

Det behöver inte vara ett problem – om flocken är på väg åt rätt håll. Att vara mixad tvärtom – gå sin egen väg men tänka på helhetens bästa – är svårare, jobbigare och mindre vanligt. Men just nu när flocken rör sig mot ett stup behövs fler sådana som kan visa på alternativa riktningar. Jag ser många Återläsare mixade så: försöker hitta hållbara sätt att äta, ha roligt, bo och försörja sig utanför de inkörda spåren mot katastrof.

Mitt hopp står till att ni orkar fortsätta att experimentera, inspirera och visa vad ni gör för alla som inte har ork eller läggning att krångla på samma sätt, men som gärna följer en flock på väg åt rätt håll. Då ser jag att vi kan ändra riktning. Golfklubborna kan vi bygga något bra verktyg av.

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!