Ledare
-
Petter Bergström
–
Gudhem lördag 27 januari 2018
MJÖLKFRIA VECKOR OCH NYTTAN MED FÖRÄNDRING
Våra barn kom för ett tag sedan hem och meddelade oväntat men bestämt att de blivit veganer i skolan. Hemma skulle de fortsätta äta kött, fisk och ägg från våra egna djur, men det fick nu vara slut med köpemjölk, ost och smör. Det blev att kalla till familjeråd: hur skulle det gå till utan mejeriprodukter? Vi har alltid kunnat byta till oss så mycket dagsfärsk mjölk vi behövt från mjölkande grannar och det har varit en självklar del i vårt kosthåll. När den siste närliggande mjölkbonden lade ner häromåret såg vi ingen annan råd än att börja med köpemjölk. Den hade en fadd smak av kartong, krävde ständiga resor till affären och gav ett berg av förpackningar. Men vi vande oss.
Nu spikades alltså ett totalt köpstopp av mejeriprodukter under några provveckor. Att köpa vegetabiliska mjölkersättningar var inte ett alternativ. De skulle bara begränsa fantasin och hindra oss från att tänka nytt utifrån de råvaror vi har på gården. Jag blev överraskande upprymd av det hela och såg fram emot de oförutsedda utmaningarna och de nya möjligheter som nu måste provas. Inte bara för att det i vårt fall känts fel och torftigt med köpemjölken. Inte bara för att det är härligt när ens barn tar ansvar, styr och ställer. Det var för själva förändrandet i sig och utforskandet av nya marker, om nu än i liten skala. Det var för känslan av att komma ur djupa traktorspår och börja styra själv. I upphetsningen föreslog jag t.o.m. Att vi skulle prova helt utan djur och kött här hemma också ett år. Det var mer av impulsiv nyfikenhet än moralisk övertygelse och blev nedröstat 3–1.
Nu var väl mjölkgrejen en småsak, men den har fått mig att tänka på att livet ändå är roligast under förändringar, vilket jag inte alltid varit varse. Jag har tänkt på förändringsarbete som i första hand ett medel och nödvändigt slit för att nå mål, men det ter sig nu allt mer som ett nyttigt självändamål. Man tvingas rota i sig själv och vad man egentligen vill, för att sedan omforma verkligheten därefter. Man är manusförfattare, huvudkaraktär och regissör samtidigt och i sitt eget liv. De scenerna vill man varken undvika eller rappa av, de ska avnjutas med uppmärksamhet och andakt. När vi reser oss ur sofforna och försöker tänka och göra nytt, fritt och rätt, då är vi mest och bäst som människor.
Kanske är det därför som jag först nu efter 20 års ensamarbete här på redaktionen, då Åter sett ungefär likadan ut hela tiden, äntligen vågat mig på lite större förändringar så att tidningen kan utvecklas. En av dem är layouten som i detta nummer gjorts av Magnus Bjelkefelt. Fler är på gång.
Efter två veckor känns det nu fortfarande lite tomt utan mjölk i kaffet. Det kan dock funka, men mögelost och långlagrade ostar ligger bra till för en plats på undantagslistan vid utvärderingen. Lunch och middag har varit en baggis: en stor del av rätterna på vår repertoar visade sig redan vara mjölkfria eller lätta att ändra. Just det faktumet var dock en intressant insikt: att vi genom att tänka pyttelite extra och välja lite annorlunda kan genomföra en ganska stor förändring.
Frukostarna har varit en större utmaning. Och roligare. Istället för ganska enformiga frukostar baserade på mjölk och spannmål har vi testat oss fram med våra egna grönsaker, kött, bönor, bröd och ägg.
Det tar förstås längre tid på morgnarna, men å andra sidan: provlaga och äta ny mat med min familj, vad är viktigare att lägga den tiden på? Börjar vi bälga i oss mjölk igen om ett par veckor så har jag ändå haft det roligt nu. Och fått extra lyxiga frukostar.
Jag önskar all kraft till er som kommer göra förändringsresor under 2018. Stora, som att flytta ut på landet, skaffa familj, börja odla eller bygga om ett hus. Mindre, som att se över sina sovvanor, bilvanor, matvanor, konsumtionsvanor, tv-vanor, mobilvanor …
Jag ska själv försöka att alltid ha ett förändringsarbete igång, inte bara för målet, utan för att ha roligt, för att utvecklas, för att påminna mig om vem som är boss i min vardag. För mig är det en del av självhushållets kärna, bakom hönsen och de goda morötterna.
Det är inte konsumtionssamhället, mediebolagen, reklambranschen eller modeindustrin som snärjer oss i sina garn. Det är vi som behöver inse vem som faktiskt bestämmer i våra liv.
/Petter
Tidningsversionen Klicka här för att läsa!
Fler artiklar av Petter Bergström
