-
Håkan Hallander
Jag var åtta år och på besök på en stor gård där jag gick på upptäcktsfärd. Gårdens galt låg ute i sin stora rastgård och gonade sig mot en östervägg i sommarmorgonens solgass. Mitt i rastgården låg några stora brödkanter som galten tydligen hade ratat. Jag stod utanför stänget och beundrade det jättelika och som jag trodde klumpiga djuret.
Plötsligt dök det upp en brunråtta som försiktigt snirklade sig över rastplatsen mot brödet. Galten låg stilla på sidan, till synes lugn och opåverkad, men jag såg att han hade öppnat ögonen.
När råttan var mitt i rastgården for galten upp och med ett par blixtsnabba språng var han i fatt råttan som försökte fly genom att tvärvända och springa mellan galtens ben. Galten vände på fläcken, högg råttan och slafs, slafs, så var råttan söndertuggad och uppäten. Det hela tog bara ett par sekunder, och det som berörde mig starkast var att råttan inte ens hann pipa, innan den väldige galten hade bitit ihjäl den.
Få tillgång till artikeln direkt genom att köpa den, eller hela tidningen i pappers-/nätversion.
Eller ett månadspass som ger tillgång till alla artiklar i 30 dagar(Om du är inloggad och köpt borde ha tillgång men ändå ser detta, prova att ladda om sidan ett par gånger. Om det inte hjälper, hör av dig så fixar vi det ; ) )
Fler delar i serien Husdjur till husbehov Fler artiklar av Håkan Hallander Fler artiklar i Åter 2/05
