Ledare 4-99

-

Petter Bergström

–

Jag har blivit en navelskådare

Jag vill bekräfta en vanlig fördom om självförsörjare och erkänna att jag blivit en navelskådare. För var dag blir jag mindre och mindre intresserad av vad som händer i omvärlden. Mer och mer intresserad av mig själv, hur jag känner och reagerar på olika saker. Den inre balansen känns viktigare än någonsin; jag får inte tappa bort mig själv bland krav, förväntningar och ideal, varken omvärldens eller mina egna. Bara göra det som känns rätt, pejla in känslor och stämningar, hålla balansen och njuta av alla de småsaker som utgör vardagen. Ta till mig varje smak och doft, ton, leende och beröring. Vara sinnlig.

Den nyvunna inåtvända vaksamheten känns ibland idiotisk och inskränkt. En lugn skogspromenad och en mysig höstmiddag känns så oändligt mycket mer givande än att åka jorden runt och hoppa bungyjump. Tänk att vakna medan det fortfarande är mörkt, tända i spisen och dricka kaffe i soffan med hon som jag älskar. Prata om sånt som känns viktigt. Tro fan att jag känner mig som en pensionär ibland. Det har verkligen varit mer fart i mig. Jag vill ha det enkla, tysta, lugna och rena. I dag nobbade jag en skolklass som ville komma ut och titta på djuren. Det kändes för jävligt. Är jag på rätt spår? Röd i sin ungdom… Men jag ska bli pappa. Det är kanske därför. Allt känns så stort och spännande att jag nästan skiter på mig. Det är första gången och jag trodde innan att det går väl på ett ut om man får barn eller inte. Men nej, det är större än jag någonsin kunnat tänka mig och det måste vara harmoni och balans i allt.

Men så tänker jag kom igen Petter, du är inte Första Farsan precis, varenda jäkel har ju ungar. Du är inte den första som tar en skogspromenad heller. Det känns så jäkla typiskt att jag som så många andra självförsörjare ska fastna framför vedspisen, få en smakorgasm av en jordärtskocksgratäng, prata om känslor och njuta av höstlöven som faller utanför fönstret. Och i flummiga ordalag försöka beskriva livets mirakel.

Egentligen skiter jag i om jag bekräftar folks fördomar. Jag tror att det är viktigt för alla som strävar mot ett ekologiskt, mer harmoniskt, rättvist, osv… samhälle, att inte glömma sig själv. Frågan är om inte en stor del av den förra gröna vågen föll på allt för höga ideal på individens bekostnad. Vi kanske kommer närmare målet om vi ibland fokuserar mer på oss själva och vår omgivning just nu?

Och hur som helst: ju enklare nöjen, desto mindre fossila bränslen går det åt.

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!