Ledare 4-24

-

Petter Bergström

–

Gudhem 1 november 2024

Meningen med meningen

Klockan är 06.45 och jag ligger på golvet i ladugården och stretchar inför en vanlig novembertorsdag på gården. För hundrade gången vandrar blicken över takstolarna sju meter upp och jag funderar på om det behövs en luftspalt mellan isolering och innertaket av stickspån. Det blir ett stort jobb det här, hundratals timmar. Jag gillar att bygga så det blir nog roligt, check på det, men det känns också viktigt. Dels att få en kurslokal i Åters anda, dels att försöka inspirera och lära ut hur gamla ladugårdar kan få nytt liv, och genom det kanske även bygder. Check på meningsfullhet också.

Den tyngre insikten om att ens tid på klotet är begränsad slår till ibland, och med den oron för att någon livsperiod slösas bort. Jag blir då observant på roligheten och meningen bakom varje frö jag sår, varje skottkärra jag kör och varje spik jag slår i.

Den uråldriga meningen att familjen ska överleva är i vårt rika rike oftast inte längre det man fyller livet med. Med basbehoven säkrade söker vi istället lyckan i ökad materiell standard, att lyxa till det med prylar. Letar vi vidare efter lyckan i mjukare icke materiella värden präglas vi ofta av samma tänk. Spännande upplevelser, resor, kultur, hobbies, biobesök och god mat är jättebra grejer, men ger bara tillfredsställelse för stunden och om det blir lyckat. Det är inga säkra kort för en djupare nöjdhet.

Med större möjligheter att förlusta oss än någonsin tidigare, upplever många ändå en skavande tomhet och vilsenhet – och stress över sin missnöjdhet. Lyckoforskningen menar att en viktig faktor för inre välmående är känslan av meningsfullhet, att man gör skillnad för andra eller för något större än en själv. Vill du bli lycklig – sök inte lycka, sök mening.

Meningsfullhet är inte ett krav att leva upp till, utan kan ses som en möjlighet att öka eller säkerställa sin tillfredsställelse. Går man på Liseberg för att roa sig själv känns kvällen bortkastad om man inte hade roligt. Tar man med en vän som behöver muntras upp ökar chansen att besöket känns värdefullt även om man själv inte gillade karusellerna.

Inom självhushållningen då? Att njuta det ljuva lantlivet lockar oss alla: att få styra sina grönskimrande dagar fritt i en härlig blandning av stimulerande och naturnära sysslor, utförda i lugnt tempo och vackert väder, varvat med hemodlade goda måltider. Och så är det ibland. Men det är också regnigt, rått och oändliga att-göra-listor, det är bråte och ogräs överallt, det är lerigt, dålig skörd, fult och stressigt. I det läget hänger känslan av livskvalitet rätt mycket på om man har några högre syften med det hela än sin egen njutning. Mycket inom självhushållning kan vara roligt men kanske hade jag själv inte krånglat med det i snart 30 år om jag inte också hade brunnit för att försöka leva hållbart och sätta guldkant på mina barns uppväxt. Just strävan efter något annat och större än bara min egen lycka har varit avgörande för att det blivit en lycklig tid i mitt liv.

Så jag nöjdhetsförsäkrar den här ladugårdskonverteringen genom att se till att den blir till nytta för andra och att vi har roligt under byggtiden. Blir det inte roligt var det ändå bra att det blev gjort, blir det inte till nytta så hade vi ändå skoj. Jobb eller fritid, anställd eller egen, mer än vi tror kan vi välja vad vi gör på dagarna, hur vi gör det och hur vi tänker på det. Det mesta kan göras roligt eller åtminstone trevligt, och mening finns inom alla områden om man lurar på hur man kan och skulle tycka om att göra skillnad. Lyckan får man på köpet..

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!