Ledare 4-16

-

Petter Bergström

–

Gudhem, söndag 30:e oktober

Höststädning

En dag var det dags för höststädning i snickarverkstaden som åter såg ut som en krigszon. Denna gång var det med mordisk beslutsamhet jag lät blicken löpa över arbetsbänkar, hyllor och väggar överfulla med verktyg, slöjdmaterial, inredningsdetaljer och byggnadsmaterial.

Vi har alltid tagit tillvara saker. Möbler, kläder, redskap, burkar, skor och allsköns bråte folk inte behövt. Nästan gratis har vi så kunnat rusta upp en i princip rivningsfärdig gård och klä en familj. Har vi behövt en särskild sorts gångjärn, vinterkängor, en pakethållare, byxor eller ett spröjsat fönster har det ofta funnits att hämta i något uthus eller garderob. Toppenbra ekonomiskt och miljömässigt, men även smidigt och roligt i den kreativa processen att bygga vårt hem och vår självhushållning.

Samtidigt upplever jag det kvävande att ha mycket prylar. Det blir lätt kaos och stökigt om man inte lägger mycket tid och disciplin på att hålla ordning, vilket vi är dåliga på. Det kändes så sant när jag nyligen läste minimalisternas teorier om hur överflöd av ägodelar stjäl tid och uppmärksamhet från det viktiga i livet. Att man i mätningar kunnat påvisa hur antalet prylar i ett rum eller ett hus stod i relation till en persons ökade stressnivå och minskade förmåga till fokus och kreativitet. Åh, tänk så skönt med ett enkelt liv där man bara har… Men hur tusan är man både minimalist och självhushållare? Jag behöver ju mängder med saker för att kunna bygga, odla, ha djur, hantverka och ta tillvara! Och gärna lite extra av allt så jag slipper köpa nytt när något går sönder eller försvinner…

Nu är det lyckligtvis inte få ägodelar eller pedantisk ordning i sig som är huvudgrejen för minimalisterna. Poängen är att man regelbundet utvärderar allt och endast behåller/skaffar det som verkligen är viktigt för att leva det liv man önskar. Efter några sådana genomgångar blir då resultatet för de flesta att få saker får stanna. Nå, för mig som självhushållare får det väl bli lite fler saker då, men nu var jag på hugget och stod och blängde ut över navare, rubankar, borrsvängar, gamla fogsvansar och vinkelhakar. Olika sorter och i olika skick, mycket som inte använts på år. Denna städning skulle bli annorlunda, inte bara sortera och lägga snyggt. Jag började med stämjärnen, ca 70 st, flera dubbletter, ännu fler dåliga och alla i oordning. Efter en halvtimmes hårdgranskning, utvärdering och övervägande hade jag valt ut det bästa järnet av de 8 viktigaste typerna. Resten fördelades i en reservlåda, en kasse till loppisen och en hög till järnskroten.

Det kändes underbart. Jag såg framför mig hur hela verkstaden skulle innehålla precis bara det jag behövde i mitt snickrande och inget annat. Sedan skulle jag gå genom låda efter skåp efter uthus på hela gården och bara spara guldklimparna. Nu var första steget taget och jag hade valt ut de 8 stämjärn som behövdes för…

– Hm… behöver man alltså stämjärn för ett lyckligt liv? Behöver man snickra överhuvudtaget? Jag insåg att jag först måste tänka minimalistiskt på en nivå över stämjärnen och lura ut vilka av mina aktiviteter som verkligen är viktiga för att leva det liv jag önskar… -ingen mening att spara på grejer som är bra för att göra något som är onödigt!

Precis som ett hem fylls med prylar, fylls dagar och år med saker att göra. Liksom av sig själv och ofta för mycket. Så jag började utvärdera mina aktiviteter utifrån några allmänna ”kärn-områden” som känns viktiga att lägga tid och uppmärksamhet på:
Hälsa – Relationer – Passioner – Personlig utveckling – Ideellt engagemang.

Lustigt nog är det aktiviteter inom sådana områden vi ofta prioriterar bort ur våra späckade scheman, fast de egentligen skulle ge mest tillbaks. Vi behövde kanske istället föra in mer sådana och rensa bort andra. Kanske trixa lite med nödvändiga arbeten och tråkiga vardagsrutiner så de till större del kan falla inom de kärn-områden vi har.

Snabbt konstaterade jag att snickeri och självhushåll är aktiviteter som hör till mina passioner, som ger mitt liv sammanhang och njutning och utmanar min kreativitet. Så de 8 stämjärnen blir kvar, i alla fall denna gång. Någon minimalist-asket blir jag nog aldrig, men det känns som min påbörjade rensning i verkstaden i höst är starten på en intressant och välbehövlig vandring mot en lite mer vältrimmad och medveten användning av mina utrymmen och min tid!

/Petter