Ledare 3-18

-

Petter Bergström

–

Gudhem, 27 juli 2018

LET’S ENJOY IT!

Min oro för att fastna i kajaken och bli hängandes upp och ned under vattnet visade sig obefogad. Som en tvål ploppade jag ur den välta båten.

Vi hade invigt våra palestinska vänner i svenskt friluftsliv och var nu ute på vår andra helg tillsammans på en ö i Vänern. Kajaker var med och jag hade sett fram emot att introducera även detta för de oerfarna storstadsborna, men nu verkade planerna gå i stöpet pga blåst. Jag kollade vädret och meddelade besviket för min vän att vinden skulle tillta, varpå han satt nöjd kvar vid vår lilla lägereld på stranden, vände ansiktet mot den friska men varma brisen från sjön och utbrast: OK, let’s enjoy it!

Jag kunde inte låta bli att skratta för det uttryckte något som bott i mig denna långa varma sommar, då jag mer än vanligt lyckats ta en dag i taget och gilla läget.

Det begynnande missnöjet över vädersituationen var som bortblåst. Självklart var det bättre att gilla blåsten! OK, let’s enjoy it, upprepade jag, men nu vänd till min mer sjövana och äventyrligt lagda dotter, varpå vi tog varsin kajak ut i den krabba sjön. Vi fick en rolig stund i de höga vågorna, tills jag slog runt. Det blev en kämpig simtur in till land med kajaken på släp, men jag gladdes åt erfarenheten.

En stund senare satt även jag vid elden, åt grillat lamm och nyskördade grönsaker, förundrad över hur man kan ”låta saker bli bra”. Tidigare på dagen hade jag gått timmar i hettan hemma i odlingarna, fram och tillbaks med hjulhackan under den starka solen. Ett arbete jag vid annat tillfälle kunde klassat som svettigt och enahanda, men som med pauser vid hallonhäcken och i dammen detta år istället känts somrigt. En meningsfull semester, så som jag drömt att mitt självhushållarliv skulle vara.

Det är inte alltid lätt att ”gilla läget”. Kanske självhushållare och andra med höga ambitioner att styra och planera sina liv, förändra och förbättra, har svårare att bara låta saker vara som de är, bli som de blir. Vi vet att det är upp till oss själva om saker ska bli bra, och det är ju sant, men kanske fokuserar vi för mycket på det materiella. Som om den själsliga tillfredsställelsen kommer automatiskt, bara de fysiska förutsättningarna är rätt. Vi kan riktigt se framför oss hur härligt allt ska bli när den egna örtagården är klar eller huset renoverat.

Det är dock bara kulisser, i vilka en lycklig livspjäs skulle kunna utspela sig men inte gör det av sig själv. Handlingen och stämningen i scenen skapar vi själva, vare sig vi tänker på det eller ej. Vi kan vara oengagerade, trötta och sura i vår trädgård och oja oss över mördarsniglar, ogräs och allt som måste ordnas. Eller så gör vi trädgårdsarbetet till den där sköna kravlösa stunden då vi får vara för oss själva i tystnad. Eller den kreativa stunden då vi experimenterar med nya växter, metoder och redskap. Eller den festliga stunden då vi jobbar ihop, med mat, prat, ett glas vin och bra musik.

Inställningen är viktigare än hur stor, välskött eller färdig trädgården är. Liksom med huset, jobbet, familjen eller vädret är trädgården säkert bra nog för att uppskattas som den är. Om det senare blir bättre kan vi glädjas över det också. Blir det sämre är även det en erfarenhet, om inte annat kommer man alltid ur båten ;-).

När vi tredje dagens morgon kröp ur tälten hade det mojnat av och vi paddlade länge innan det var dags att ge sig hem. Hem till djur, odlingar, jobb och vardag att ta vara på och uppskatta. Att lämna massans mallar och mönster och leta egna mål och metoder är mycket arbete, en viktig uppgift och en ständig resa. Let’s enjoy it!

/Petter