Ur Åter 2/19 Lästid: 3 minuter

Ledare 2-19

-

–

Gudhem, 26 april 2019

UTMANINGAR

För drygt 15 år sedan flyttade vi in med våra två små barn i den förfallna ödegården i Gudhem för att bygga upp vår självhushållning och vårt hem här. Sedan dess har allt kretsat kring vår lilla familj och att ge barnen en trygg, begriplig, jordnära, rolig och stimulerande uppväxt. De är nu 17 och 1 år och insikten att jag och Camilla om några år lär bli ensamma kvar på gården känns konstig och lite skrämmande.

Kanske kommer här ändå vara folk och aktivitet och kanske njuter vi av att i lugn och ro ha tid till keramik, musik, vänner och politik. Men nog blir det tomt och annorlunda om det som hittills varit så centralt i våra liv plötsligt finns någon annanstans? Det blir en utmaning för oss att ställa om till ett liv med vuxna barn.

Vår väg från handfallna stadsbor till självhushållare har varit lång och krokig, där vi provat oss fram med full fart och entusiasm. Mer än en gång har vi fått backa och tänka om. För mycket odlingar, för många djur och olika icke-fungerande lösningar har krävt tusentals onödiga men ofta lärorika arbetstimmar. Längs vägen tror jag dock vi lärt oss att lättare se vad vi egentligen vill ha och hur vi ska få det.

Många läsare känner nog igen sig i hur nya projekt plötsligt ter sig både möjliga och önskvärda så snart det förra är avklarat. Ju fler utmaningar man tar sig an, desto bättre blir man på att möta nya och Åters läsare verkar inte vara de som backar. I detta nummer har vi t.ex. Jona som planterar sina marker med nötträd och familjen Karmhag som lämnat Uppsala för självhushåll och besöksverksamhet på en anrik 1700-talsgård. Vi kan läsa om Anja som försörjer sin familj med vegankost på en villatomt, Patrick som utvecklar sitt eget biodlingssystem, Jan-Erik och Catharina som rustat upp sitt hus med återbrukat material och Magnus som byggt en stor cykelkärra och cyklar tre timmar för att sälja sina grönsaker.

Jag älskar att i varje nummer läsa om alla som vågar gå sina egna vägar, som tar risken att misslyckas. I bästa fall får de en dröm uppfylld och i sämsta fall ändå står bättre rustade inför nästa utmaning. Man hamnar inte där man vill vara om man bara flyter med strömmen. Världen behöver simkunniga människor som tar sig dit de vill, även om det är motströms.

Genom åren, och tack och lov minst ett par år till, har jag ofta fått hjälpa barnen med läxor när de känt sig stressade och överhopade av alla prov, uppgifter och uppsatser i skolan. Vi har skapat rutiner, hittat metoder och lagt upp scheman. Jag brukar då påminna dem om att det inte är katastrof om det går dåligt på ett prov eller om uppsatsen inte blir ett mästerverk. De har ändå tränat på att klara uppförsbackar och lärt sig lite bättre om vad som funkar och inte. Det har de nytta av när nya svårigheter ska tacklas.

Och där står vi själva nu. Att få barn var en utmaning. Att få vuxna barn och på nytt forma våra liv och vår gård efter det, blir ännu en utmaning. Nu hoppas jag att allt vårt simmande hit och dit gjort oss redo att göra något riktigt bra även av det.

Med detta önskar jag alla en lång härlig sommar med mycket sol, mycket regn och många utmaningar – så vi kan växa bra!

Petter


Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!

Fler artiklar av
Fler artiklar i Åter 2/19 Fler artiklar om Ledare