Ledare 1-03

-

Petter Bergström

–

Arbete och fritid

Klockan åtta ikväll så skiter jag i alla travar med disk, ved, lister som ska spikas upp och grejer som ska lagas. Då är jag ledig, då ska jag ta lite potkäs och ett glas vin med min älskade eller bläddra i en bok eller lägga mig i sängen och lyssna på hur barnen andas och tänka på allt och inget tills jag somnar. Det är sällan jag känner så, men idag har det varit mycket.

”Arbete och fritid” hette en grupp som spelade tung, suggestiv folkmusik på 70-talet. Jag vet inte varför de hette så, men det leder till funderingar; är det så vi vill dela upp livet? Går det att ha det på något annat sätt? För mig blir självförsörjningen lätt arbete och fritid samtidigt. Det jag gör är nyttigt och ger utdelning, samtidigt som det ofta är roligt och intressant. Å andra sidan blir jag aldrig riktigt ledig, utan känner mig som en del av gården och kommer aldrig riktigt ”hem från jobbet”. Den klassiska lönearbetarmodellen funkar inte i livet som självförsörjare och småbarnsförälder; i stället för att se fram emot ledighet lär man sig att älska arbetet och njuta av det.

Det finns de som drömmer om ett självförsörjande liv där de, med hjälp av täckodling och olika smarta permakulturlösningar, inte behöver arbeta på gården, utan kan strosa omkring och äta frukt som i Edens lustgård. Och ägna sig åt musik och konst, eftersom de inte behöver lönearbeta. De riskerar att bli grovt besvikna. Men när besvikelsen lagt sig, kommer de (om de inte flyttat tillbaks till stan) kanske att kunna hitta en njutning i det arbete som faktiskt krävs för att överleva.

För även om arbetet ibland är nog så tungt, kan det vara fritidsbetonat och lustfyllt. Man är sin egen boss som hittar på idéer och intressanta lösningar, planerar och kalkylerar. Sedan kommer det fysiska arbetet, som en naturlig följd av tankeverksamheten. Det är en befriande känsla när hjärnan lutar sig tillbaka en stund och låter kroppen arbeta. Särskilt enformiga sysslor, som bärplockning, vedhuggning eller ogräsrensning, kan skapa en slags mentalt meditativ vila, som andra kanske får på sin ”fritid” i TV-soffan eller joggingrundan. Man går på som en maskin och i samma takt som resultat pumpas fram ur ens händer, sprider sig sakta en behaglig trötthet i kroppen. När man sedan sätter sig en stund och njuter av sitt verk, skapt ur eget huvud, av egen svett, är det en speciell känsla. Många (kanske särskilt män) vill gärna rationalisera bort den fysiska delen av arbetet, som vore den något fult. T.ex. genom att sticka och hyra en vedklyv bara för att hugga lite brasved. Eller en jordfräs till världens minsta grönsaksland. De går miste om mycket.

Jag hörde nyligen berättas om ett gammalt par som bott på en liten gård i småland. De jobbade från morgon till kväll med djur och odlingar, de hade ingen el och de hinkade vatten ur en brunn och bar in i stugan. De gick upp i ottan varje dag för att fiska och bar sedan fisken i trälådor upp till landsvägen där en fiskbil hämtade upp den. När de dog visade det sig att de hade två miljoner kronor som de inte använt. -Herregud vad hemskt, var min första reaktion. -Hemskt? sa berättaren, jag har aldrig sett två så lyckliga och harmoniska människor, de njöt verkligen av varje sekund.

Arbetsglädjen är ett fenomen som var vanligt på gårdarna förr i tiden har jag hört, och än är den inte helt utrotad. Men den kräver att man själv får vara delaktig i, inte bara utförandet av arbetet, utan även att planera och skörda frukten av det. I ett system där cheferna planerar, knegarna utför arbetet och aktieägarna skördar frukten av det, är det inte konstigt att många lever för sin fritid. Men ju mer vi kommer ur det systemet, desto mer kommer nog gränsen mellan arbete och fritid att suddas ut.

Petter