Skribent: Gerrie Neef

Varje gång jag läser brev från utflyttare blir jag uppfylld av en blandning av nyfikenhet, hopp och glädje över initiativkraften hos människorna som väljer att leva genuint och ursprungligt och över viljan att genomföra det. Det som dessa människor drivs av känner jag så väl igen, för även jag flyttade ut till ett enkelt torp och fröjdade mig åt att kunna leva ett naturligt liv som belastar miljön så lite som möjligt. Tyvärr har kroppen sagt ifrån och jag har fått inse att det är för tungt för mig. En period av sorg och besvikelse har jag nu avslutat och jag har lyckats omforma de känslorna till tacksamhet över att jag har fått leva på det är sättet i nästan tre år. Den tacksamheten vill jag ge form genom att försöka skriva ner några av mina erfarenheter.